Vad som gäller djur och andra lägre stående organismer är beteendet naturligt och inte så mycket att fundera över. Det lär ligga i deras gener och den primära instinkten att fortplanta sig till vilket pris som helst.
T.o.m. på ett sätt som är självdestruktivt enligt några forskare vars teori presenteras i DN.

Teorin är intressant då den på ett sätt omkullkastar tesen att människan på något sätt inte är en art bland alla andra. En tes som brukar hävdas av en del i debatten av människan som skadlig varelse på jorden som förbrukar och förslösar naturtillgångar. Nu är det inget argument för att fortsätta leva som vi gör. Och det helt enkelt av anledningen att arten människa får lite svårare att överleva om vi inte ändrar vårt levnadsmönster totalt sätt.
Så med andra ord ligger det i vår natur att se till att vi kan fortsätta reproducera oss utan att samtidigt på sikt ta bort de förutsättningar som finns för överlevnad av vår egen art.

Det för oss in på det vi börjad med dvs arters behov av att reproducera sig. Där kan man konstatera att människan inte skiljer sig från andra organismer med mer än att våra uttryck tar sig andra former.
Att skaffa barn är en högst väsentlig sak för de flesta familjer. De som ställer sig utanför den normen betraktas som avvikande.
Driften att skaffa barn övergår i många fall logikens ramar. Olika metoder som insemination med insemination eller behandlingar enligt IVF används.
Ingen verkar ställa sig frågan – Om naturen inte vill att vi skall ha barn skall vi verkligen då manipulera den?